Första mötet med stick-världen

I höstas bestämde jag mig för att göra tumvantar, jag hade virkat i några år och hittade ett fantastiskt häftigt mönster kallat "Deathflake mittens", det var ett stickmönster och eftersom jag varken kunde sticka eller ägde ett par stickor så beslutade jag mig för att följa diagrammet men virka istället... What!? Tänker ni där ute, virkade du och fick resultatet nedan?! Eeeh, nej det fick jag inte, jag kom inte långt alls innan jag fick ge upp och inse att virka blev verkligen inget vidare. Det fanns inget annat att göra än att åka och köpa stickor. Van vid 1 virknål åt gången trodde jag att jag skulle ha ihjäl mig själv med stickorna, 5 stickor = 10 vassa ändar som hotade att när som helst peta ut mina ögon....
Dessa tumvantar var tro det eller ej det ALLRA första jag någonsin stickade!
Jag hade inte ens hållit i ett par stickor i skolan, fick googla och söka efter videor på youtube för att reda ut så basic saker som skillnaden på räta och aviga maskor ;-)

Men vill man ha finfina vantar så måste man vara ihärdig, jag tänkte skriva "ha tålamod", men orden som slapp ut mellan mina läppar de första dagarna har ingenting med tålamod att göra så den egenskapen tänker jag inte skryta med, däremot så är jag envis, envis som synden och det lönade sig. När jag var klar lade jag omåttligt stolt ut bilden på mina vantar i facebookgruppen "online stickcafé" och berättade hur det gått till och att jag nu lärt mig sticka och att det öppnat en helt ny fantastisk värld.
Några skrev att de inte trodde mig, att jag inte borde klarat av att sticka så som första projekt, jag tog först åt mig, men snart hade mitt inlägg flera hundra "gilla" och hur många värmande ord och komplimanger som helst bland kommentarerna, Tusen tack till er!

Så vad jag vill berätta här är att det viktigaste när du vill åstadkomma något är att VÅGA. Våga, vilja, beslutsamhet och det finns massor med hjälp att få i form av beskrivningar, instruktionsvideor och vänliga själar som vill dela med sig av sin kunskap och erfarenheter. Och självförtroendet som kommer av att ha lyckats med något "omöjligt" är svårslagen.

Fortfarande är jag så otroligt stolt över vad jag åstadkom för ett drygt halvår sedan, ibland hämtar jag ut vantarna ifrån garderoben och tar dem på mig, myser och beundrar. Mina vantar är en milstolpe för mig, när jag känner att jag inte "kan" något så stärker de mig, de är ett bevis på att det kan jag visst! :-)



Här finns mönstret (Gratis) för dig som vill sticka dessa vantar: http://www.ravelry.com/patterns/library/deathflake-mittens