Det finns gånger då jag kör fast i målandet. Många gånger målar jag bara för målandets och avkopplingens skull, men alltför ofta hänger jag upp mig på saker som inte ser bra ut, börjar tänka att "det här kan ju aldrig bli bra" och helst av allt vill jag bara knyckla ihop pappret, slänga bort det och börja på något nytt.
Men istället för att ge upp så börjar det bli lite till en sport att fortsätta rita iallafall, fortsätta fylla pappret med linjer, prickar och cirklar och se vad som händer.
Men istället för att ge upp så börjar det bli lite till en sport att fortsätta rita iallafall, fortsätta fylla pappret med linjer, prickar och cirklar och se vad som händer.
Det är utmaningen i septembers nattmålning.1; att verkligen måla för målandets skull, bygga vidare på "fel" som uppstår och se vad slumpen och ödet kan leda till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar